Recension: LG G7 ThinQ

Allt i Ett - Mer eller Mindre

LG - Tillverkaren vars smartphoneproduktion alltid verkar ligga i underläge och stadigt hamnar efter sina större konkurrenter. Även när världen skrek efter innovation för telefoner och LG faktiskt levererade just detta hade företaget svårt att nå upp. Det som skulle vända LGs rykte och otur var den väl omtalade modellen LG G2, den släpptes för 5 år sedan och efterföljarna har som du säkert vet betraktats som missar.

I år har LG bestämt sig för att lansera ett flaggskepp som gör allt och i den vevan utmanar dem Samsung på deras hemmaplan. Detta uppenbarar sig genom enheten LG G7 ThinQ, med det minst sagt konstiga namnet åt sidan är det synd för minoriteten att majoriteten inte ger den en chans.

Här är min djupdykande recension: 

Hårdvara

Specifikationer

LG G7 ThinQ kommer utrustad med standard år 2018s flaggskeppsspecifikationer. Du får samma processor kombinerat med 4GB RAM och enbart 64GB lagringsutrymme med stöd för micro-sd kort.

CPU Snapdragon 845
GPU Adreno 630
Utrymme 64GB
RAM 4GB
Batteri 3000 mAh
Skärm 6.1" 1440p+ IPS LCD
Glasskydd Corning Gorilla Glas 5
Bakre Kamera Dubbla 16MP kameror -
2a kamera med vidvinkellins
Främre Kamera 8MP, f/1.9
Ports USB: 3.1, Type-C. Ljud: 3,5 mm
Extra IP68 damm- och vattenresistent
MIL-STD-810G compliant
"BoomBox" Högtalare
Knapp för Google Assitant
 
Audiophiles borde fira och om du vill ha kvar hörlursuttag och högkvalitativa sådana borde du ha köpt en telefon från LG. Visst gjorde du inte det?

LG har valt att behålla LCD-teknologin för sin G-serie och G7 kommer med en väldigt behaglig sådan med en upplösning på 1440p. Det är dock inte upplösningen som stjäler showen här, utan ljusstyrkan som når upp till 1000 nits och medför till perfekt läsbarhet i direkt solljus. Den Europeiska versionen av LG G7 kommer som sagt med 4GB minne men den Indiska utgåvan fick 6GB minne och 128GB lagringsutrymme. Detta kan ju verka smått orättvist för vår sida av marknaden.

Ger med ena Handen och Tar med den Andra

Minns du de rykten som cirkulerade LG G7 i våras? Det sades att LG skulle sluta med sin G-serie, sedan att den skulle få en notch, att man skulle kunna gömma notchen, att den skulle ha en notch och en större nedre haka och att produktionen återigen skulle skrotas.

Sedan kom den äntligen. LG lanserade sitt flaggskepp G7 i början på maj månad och levererade en 2018-trendföljande notch men också ett trendbrytande hörlursuttag. Hörlursuttaget är inte bara kvar på telefonen utan det är det hittills bäst utrustade uttaget för hörlurar i moderna smartphones.
Det är såpass att jag nästan skäms för att säga att jag tycker designen bryts lite av det extra hålet bredvid USB-C jacket, på andra sidan av högtalaren. Nej precis, jag har inte längre något intresse för hörlurar med sladd.

Men även om det procentuella antalet personer som faktiskt bryr sig blir mindre och mindre är det fortfarande synd att hörlursuttaget är en döende lyxvara. Speciellt för dem som inte vill betala en tusenlapp för bra hörlurar eller vill kunna nå max-kvalitet när det gäller ljud.
LG ger oss både en inbyggd DAC med hög kvalitet samt ett DTS:X 3D surround-läge. Audiophiles borde fira och om du vill ha kvar hörlursuttag och högkvalitativa sådana borde du ha köpt en telefon från LG. Visst gjorde du inte det?

På tal om högtalare. När telefonen lanserades gjorde LG en stor affär av sin så kallade Boombox-högtalare och den visades upp med diverse lådor och till och med en gitarr som recensenter kunde prova den på. Precis som andra har sagt är det oundvikligt att lägga telefonen på diverse ytor för att se hur resultatet blir. Under mina test har den även fungerat när telefonen är skyddad av smalare skal.
Inuti LG G7 finns en resonanskammare och även om Huawei gör något liknande med sina telefoner är LGs kammare större. Likaså är verkar högtalaren större och kraftigare. Resultatet är en riktigt hög volym och fylligare ljud än vad vi är vana att få från våra telefoner. När telefonen ligger ner skulle jag kunna luras att tro att högtalarna sitter framtill.

Tyvärr innebär det också att högtalarna inte imponerar riktigt så bra när man håller den i handen, utan då är ljudet ganska mediokert och saknar den annars kraftiga basen. Men för musik eller Youtube när telefonen ligger ner är den absolut njutbar.

Design

När det gäller G7s yttre finns det inte så mycket att klaga på. Den har en slimmad kropp med en baksida av glas och skimrande aluminiumramar som separerar det bakre- och det främre glaset. Skärmen är stor och har modernt smala kanter men inte de smalaste jag har upplevt. Nedtill finns hakan kvar och till skillnad från på OnePlus 6 är den inte lika avrundad vilket gör att den inte ser lika liten ut. Personligen har jag inte så mycket emot hackan dock, när jag ser den på bilder reagerar jag men inte i verkligheten.

Likt en narcissists tycke för sin spegelbild verkar LG älska sin logotyp. Jag är tacksam att loggan inte längre syns på framsidan men baktill får vi två loggor till priset av en. På nedre sidan sitter den vanliga “LG”-loggan som förväntat. Under fingeravtrycksläsaren sitter dock även en “G7 ThinQ“-logotyp vilket för mig gör designen mindre ren/stilren. Kameran har i år fått en vertikal design med central positionering och bredvid den hittar vi blixt-/ficklampan. Jag tyckte själv att det var någonting off med kameralinsernas storlek, efter ett tag måste jag dock ha vant mig eftersom jag inte längre reagerar på detta. Kameran sticker knappt ut från resten av kroppen och tack vare detta slipper du att telefonen rör sig mycket om du ex. skriver när den ligger på ett bord. Skärmen har fått en utomordentlig oleofobisk ytbehandling som gör att den främst är väldigt lätt att rengöra från fingeravtryck. Tyvärr har inte baksidan välsignats med samma kärlek och telefonen är en fingeravtrycksmagnet utan dess like.

Om du “knackar” på baksidan kommer du notera en ihålig känsla. Detta kan riskera att ta iväg från den lyxiga känslan telefontillverkare siktar på idag men det är också detta som tillåter Boombox-funktionen att fungera så bra. Jag är också tacksam att LG trots dessa designval lyckats inkludera trådlös laddning och att den fungerar stabilt även med skal på telefonen.

IMG20180921115932.jpg

Till min G7 köpte jag ett Nillkin Super Frosted skal som jag köpte i hopp om att det skulle kännas lite som Sandstone-skalen till OnePlus telefoner. Tyvärr upplevde jag först att skalet var väldigt halt men det har sedan blivit bättre. Personligen tycker jag mycket om skalets känsla och det passar telefonen utmärkt. Att köpa tillbehör till en LG telefon är inte lika lätt som till Samsung-, iPhone- eller OnePlus-modeller så det finns en svagare efterfrågan och därmed mindre utbud.

Knapparna på G7an är klickar tillfredsställande. I början upplevde jag dem lite segare än vad jag är van vid men det är inget jag längre tycker. När man talar om LG G7s knappar är det dock inte de vanliga volymknapparna och/eller strömknappen man vill tala om. Men mer om det strax.

IMG20180920161949.jpg

Skärm

LGs tydligaste försäljningsargument när det gäller G7 ThinQ är skärmen. Det är en LCD-skärm i en växande OLED-marknad, men trots detta är det en väldigt behaglig skärm när det gäller både färger och skärpa. Trots det är det ljusstyrkan som snor strålljuset.

Bredvid det vanliga reglaget för skärmstyrka hittar vi nämligen knappen för “Brightness Boost” som låter skärmen lysa upp till 1000 nits. Detta är nästan dubbelt så mycket som vissa konkurenter når i max ljusstyrka och gör en verklig skillnad. Tack vare extra vita sub-pixlar uppnår LGs skärmteknologi denna möjligheten. Det är såklart också batterihungrig teknologi och LG har därför begränsat varje aktivering till 30 sekunder, 1, 2 eller 3 minuter per gång. Därefter kan du såklart aktivera det igen direkt om du vill.

Min skärmrecension blir inte väldigt vetenskaplig, men jag hittar ingenting att klaga på när det gäller varken färg, skärpa eller responshastighet.
På tal om färger låter LG användaren pilla på färgprofiler och manuellt ändra färgton, mättnad, temperatur och individuella RGB-styrkor. Även skärpan kan ändras i expert-profilen. Så vad du än tycker om i färgåtergivning bör LG G7 låta dig uppnå det.

Du kan också gömma “notchen” så som på många andra Android-telefoner tillåter. LG kallar detta en Ny Andra Skärm som en hyllning till tidigare V-modeller som faktiskt hade en andra skärm ovanför den primära. Liknelsen slutar dock där och inställningarna här låter dig enbart ändra färgen på statusbaren bredvid telefonens notch.
Jämfört med OnePlus implementation låter LG oss faktiskt välja om vi vill att den kurvar sig som skärmen gör och därmed blir symmetrisk eller om den ska vara relativt rak.

Google Assistant - Knapp och allt

LG G7 ThinQ är utrustad för att vara den bästa Google Assistent-kompatibla telefonen på marknaden, bortsett från Googles Pixel-telefoner såklart. Telefonen kommer med en dedikerad knapp för att tillkalla Assistenten vilket påminner mycket om Samsungs Bixby-knapp. Telefonen har också en välfungerande far-field mikrofon för röstaktivering och LG vill att du ska veta att telefonen har stöd för enhetsspecifika Assistent-kommandon för kameran osv.
Det fungerar väl, men inte lika väl som Bixby gör på Samsung-telefoner. Google Assistant kan till exempel inte öppna Smart Doktor-appen och trycka på optimera genom röststyrning. Om du ber den att “öppna inställningar för skärmen och agg gå till upplösning” öppnar den enbart skärminställningar sedan får du göra resten. Du kan be den att “öppna kameran och ta en selfie om 5 sekunder” vilket fungerar bra. Om du tidigare har haft kameran öppen och tittat på bilderna du tog utan att stänga appen fastnar den dock. Då öppnas kameran till där du sist var och sen föreställer jag mig att telefonen försöker lista ut hur den ska göra. Den klarar inte av att gå tillbaka vid det scenariot. Så om du vill röststyra kameran får du komma ihåg att stänga appen efter dig.

Jag uppskattar knappen för Google Assistenten men den lämnar mersmak när det gäller prestanda. Först och främst saknar jag funktionalitet om skärmen är av. Jag vill kunna nå Assistenten i Walkie-Talkie läge utan att först låsa upp enheten.
När jag försöker göra detta tänds skärmen men sedan ser vi mitt problem med ansiktsupplåsning på LG G7 med, men mer om det nedan. Om jag håller nere knappen tänds skärmen och förhoppningsvis låses telefonen upp, sedan händer det inget. När jag släpper knappen registreras det som ett tryck och telefonen öppnar sig och börjar lyssna, men inte som i walkie-talkie. Det känns som ett klumpigt misstag av LG och det borde ha gått att åtgärda. Det kan såklart vara så att Google begränsar om Assistenten får fungera när telefonen är låst men i vilket fall stör det mig och jag tycker att det gör knappen mindre användbar.

När telefonen är upplåst tycker jag att Assistenten tar tid på sig att vakna. LG vet nog om detta då den vibrerar när man klickar och sen igen när den lyssnar. Det kan bero på åtgärder för att spara batteri då den känns mer snabbväkt om jag har använt den nyligen. Vi kommer också att gå in på batterioptimering nedan. Slutfattat hade jag hoppats att funktionen hade fungerat lite bättre.

Dubbelklickar vi på knappen kommer vi till Google Lens som fungerar som vanligt. Utan att gå in på för djupa detaljer är jag rätt så säker på att min kontorssoptunna inte är en barnvagga som illustrerat nedan.

På den ljusa sidan har jag aldrig träffat knappen av misstag.

Mjukvara

LG UX (tidigare känt som Optimus UI) var när modellen G2 var stor även känt för att vara ett av de bättre Android-versionerna fullt av möjligheter för att göra telefonen personlig. På den tiden bestod inte användarna till lika stor grad av Android-purister dock och Android sågs som ett nördigare alternativ till iOS.

Idag är LGs skin känt som lite tråkigt och opersonligt. På många sätt stämmer detta och jag är själv skyldig till att tänka på Samsungs gränssnitt när jag såg de första produktfilmerna.

Att påstå att LGs UI är dåligt vore dock inte rättvist.

Börjar vi med skärmen där du spenderar mest sammanlagd tid, hemskärmen, är den inte så värst bra. I jämförelse med Nova Launcher eller Rootles Pixel Launcher känns den rentav klen. Du får dock valmöjligheter:
Vill du ha en app-drawer?`I så fall komma kan du välja om du vill komma åt den genom att trycka på en knapp eller genom att svepa upp på hemskärmen. Jag hittar ingen möjlighet att ha Google Now flödet direkt på hemskärmen men LG erbjuder istället sin Smart Bulletin som jämfört med Bixby-flödet inte laggar när du öppnar den. Detta är först och främst ett sett att observera din telefons Context Awareness, kalenderevent och vissa “smarta tips” för telefonen.

Jag är inte lat förresten - LG har valt att inte översätta vissa saker så som Smart Bulletin och Context Awareness.

Min upplevelse är att hemskärmen med App-Drawer tenderar att lagga och att den är mindre smidig är den utan. Utan hemskärm laggar det dock inte alls på hemskärmen. Jag har dock valt att använda Rootless Pixel Launcher själv.

Inställningarna kan organiseras som antingen en lista, så som i vanliga Android, eller uppdelat i följande fyra flikar: Nät, Ljud, Skärm, Allmänt. Här kommer du åt det som LG låter dig ändra på telefonen och trots att det inte känns lika överväldigande som det en gång gjorde finns det fortfarande en stor mängd med valmöjligheter. “Flikvy” som LG kallar det är faktiskt ett effektivt sätt att sortera inställningarna och gör dem mycket lättnavigerade.

Context Awareness 

LG vill att din ThinQ-enhet ska vara smart och när tillverkaren definierade intelligens har dem konstaterat att enheten bland annat behöver kunna anpassa sig kontextuellt. Den måste vara medveten om var den befinner sig och ställa in sig därefter. Context Awareness är en funktion som ska låta din telefon göra mer för dig, så at du exempelvis slipper starta Wi-Fi när du kommer hem eller stänga av ljudet när du kommer till jobbet. Detta kräver ju såklart att du matar in vart hemma och jobbet är först. Telefonen kan då också ändra dessa inställningar igen när du lämnar hemmet eller jobbet och exempelvis sätta på ljudet igen eller stänga av Wi-Fi. Det finns även inställningar för när hörlurar kopplas in eller en Bluetooth-enhet ansluts men dessa är begränsade till vilken app du vill att ska starta automatiskt.

Detta är inte revolutionerande på något vis och tjänster så som IFTT (If This Then That) har kunnat göra detta länge. Att ha det inbyggt direkt i systemet kan dock vara ett bra sätt att bevara både enhetens resurser och stabilitet dock. Allt detta kräver såklart tillgång till platsåtkomst och mobil data.

Jag har använt Context awareness för att själv inte glömma att starta Wi-Fi när jag kommer hem och den ser även till att Bluetooth aldrig stängs av vilket är trevligt. Det är en positiv funktion att ha men jag tror inte att jag kommer att sakna den aktivt när jag byter telefon.

Säkerhet och Alternativ för att Låsa upp din Enhet

LG har, likt många andra tillverkare, implementerat en kamerabaserad ansiktsupplåsning (LG kallar det ansiktsidentifiering) för din bekvämlighet. LG tillåter också, vilket jag är positiv till, att den inte skippar låsskärmen men snarare låser upp och väntar på att du sveper för att komma åt telefonen. Medans tillverkare som OnePlus gör detta utan ansträngning där jag kan svepa innan ansiktsidentifieringen är klar och sedan kommer in i telefonen klarar inte LG av detta steget. Istället vill LG inte att du ser pinkodssiffrorna alls och om du hinner svepa innan telefonen är klar slussas du tillbaka till låsskärmen när den identifierat dig för att svepa ytterligare en gång. Detta kan verka som ett icke-problem men det känns som en onödig funktionemiss från LG sida och därmed opolerat.

Om du lyckas se förbi det ovannämnda störningsmomentet fungerar dock ansiktsidentifieringen som väntat. Detta betyder att den är effektiv i bra belysning men mindre bra i mörker. LG har också utvecklat en säkrare version men den är också designad för att vara mindre snabb, därmed säkrare. För mig är kamerabaserad ansiktsidentifiering en effektiv och bra lösning för oss vanliga individer. Om du sitter på statliga hemligheter i din telefon har jag svårt att rekommendera funktionen.

LG har också utvecklat något dem kallar för Röstidentifiering (Voice Unlock) som fungerar bredvid den vanliga “OK Google” igenkänningen och kan låsa upp telefonen. Här får du skapa ditt egna röstkommando för att väcka telefonen. Jag har testat både “Unlock Phone” och “Hey Jackass” och båda fungerar, den sistnämnda fungerade faktiskt bäst. Jag rekommenderar att du stiger iväg från telefonen när du lär den att känna igen kommandot dock, så att den inte förväntar sig att du har telefonen i ansiktet varje gång (Detta gäller även “OK Google”-kommandot).

Fingeravtrycksläsaren sitter baktill, är säker som alltid och nästan placerad perfekt. Jag har vid enstaka tillfällen råkat lägga fingret på kameralinsen istället. Den är långsammare än fingeravtrycksläsare på billiga kinesiska telefoner och känns även billigare. Som om den vore skapad av billig plast. Om du tidigare haft en telefon från OnePlus, Xioami eller Huawei kommer detta att kännas som en nedgradering. Utifrån vad jag minns är den ungefär lika snabb som den Samsung använde på sin Galaxy s8.

Battery och Stabilitet

När det gäller batteriuthållighet har jag blandade känslor gentemot LG G7. Vissa dagar är det rätt bra och andra dagar känns det som att den siktar på att göra mig besviken. Jag brukar inte använda Wi-Fi på jobbet, då det trådlösa nätet på sjukhus inte brukar vara så bra, men på min G7 har det varit den enda räddningen när det gäller att rädda batteriet. Att titta på Youtube-videor känns ibland som att man mördar batteriet, men ibland dränerar inte det heller så mycket. Antagligen är inte G7an gjord för mig när det gäller batteriuthållighet.
Andra användare rapporterar att telefonen levererar en skärmtid på 6 timmar utspritt över en 17-timmars dag dock. Ingen har svarat på mina förfrågningar om hur detta går till så jag är kvar i ovisshet.

Telefonen kommer med en förinstallerad app, listigt benämnd Smart Doctor som ger oss statistik kring batteri, lagringsutrymme, RAM-användning och vissa hårdvarutest som för Wi-Fi eller fingeravtrycksläsaren.

LG G7 har en batterikapacitet på Ca 3000 mAh så jag antar att man inte får förvänta sig för mycket. Mjukvara kan göra mycket för att optimera och polera uthålligheten, men inte alltid tillräckligt. Under min testperiod får jag oftast lite över 3 timmars skärmtid innan dagen är slut. Vissa dagar har jag nästan nått 4 timmar. LGs mjukvara är vänlig nog att påminna mig om att aldrig låta telefonens batteri nå under 5% vilket bidrar till en ovanligt ökat ångest gällande batteriuthållighet. Det finns två Energisparlägen kallade Utökad och Max som lovar Ca 10 och 20 timmars ökad användning respektive. Detta görs såklart genom att minska prestanda och bakgrundsaktivitet.

Gällande stabilitet har jag inte mycket att klaga på, men telefonen har en tedens till att skrota Spotify även när jag aktivt lyssnar på musik. Ännu mer överraskad blev jag när jag skulle ta test-bilder häromdagen. Precis när jag aktiverade AI-läget stoppades Spotify åter igen. Detta är ett fenomen som jag lyckats återskapa flertalet gånger sedan dess. Jag tror aldrig att jag har ägt en telefon som får för sig att stoppa en musik-applikation under tiden jag lyssnar på musik förut. Speciellt inte med skärmen på. Minna är till för att användas men när det kommer till LG G7 måste du aktivt ställa in vilka appar telefonen får stoppa automatiskt.

På morgonen har jag också noterat att antalet öppna appar brukar vara max fem stycken. Jag är säker på att jag inte aktivt stänger ner vissa appar innan jag lägger mig och drar därmed slutsatsen att LG gör det för mig. Med andra ord är energisparandet ganska aggressivt på telefonen och du kan behöva ändra dessa inställningar så att de passar ditt behov.

Kamera

LG har använt dubbla kameror på baksidan av sina telefoner i några år nu och håller fast vid sin första implementering. Telefonen kommer då utrustad med en vanlig kameralins och en vidvinkellins. Utifrån första intryck och tidigare tankar har jag sett framemot att testa kamerafunktionerna. Jag har faktiskt sett detta som den mest intressanta användningen av en andra kamera, speciellt då jag inte är ett fan av zoom-linsen de flesta använder.

Den primära kameran består av 16MP med OIS och ett bländarvärde på f/1.6 med pixelstorleken 1.0 µm. Detta innebär att kamerans fångade pixlar är mindre än dem är på många andra flaggskepp idag och därför fångar mindre ljus per pixel.

I och med ThinQ-märket har LG också implementerat ett AI (artificiell Intelligens) Läge i kameraappen för scenigenkänning och bildbehandling.

Appen:

Som en första gång för mig vill jag klaga på kamerans app. Jag vet att många recensenter lovprisar LGs kamera-layout men i mina ögon är den mest jobbig. I gränssnittet befinner det sig små ikoner att klicka på för att ex. aktivera vidvinkel- eller primärlinsen och dessa är i mina ögon en för liten aktiveringsradie. Detta har resulterat i att jag ofta råkar “missa” ikonerna och därmed ändrar fokus. gäller även ikonen som poppar upp för natt-läge. Ofta får jag då klicka två gånger vilket tack vare en händig funktion resulterar i att telefonen knäpper ett kort. Detta kan också bero på att appen i allmänhet inte känns så värst snabb eller smidig.

Att ändra läge känns också långsamt och det resulterar ofta i några sekunders väntan för att starta eller stänga av AI-läget med en svart skärm emellan.

Screenshot_2018-09-14-11-08-38.png

Som sagt tycker jag att det finns händiga funktioner med. Klickar du för att manuellt fokusera får du inuti den kvadratiska indikatorn en liten kameraikon som du kan klicka på igen för att ta fotot. Detta är effektivt för att ta bilder med manuellt fokus.
Jag är så intränad i att kunna byta kameralägen genom att svepa nu så att jag tenderar att försöka göra detta på min LG G7a med. I LGs gränssnitt resulterar detta dock i ett byte till selfie-kameran, vilket håll du än sveper åt.

Gränssnittet är inte nödvändigtvis dåligt men jag tycker att det ofta känns mer klumpigt än vad jag är van vid. Små ikoner vid kanterna som är svåra att trycka på stör mig.

Auto-Läge

LG G7 ThinQs kamera presterar så att det är svårt att ge den ett enkelt hederligt betyg. Ibland bra och ibland mindre bra. Vissa bilder blir riktigt fina när HDR aktiveras medans andra blir röriga med ett vit ljus och överexponering i bakgrunden. Jag har lämnat HDR på auto då jag tror att dem flesta tar sina bilder så och det är även vad tillverkaren förväntar sig att användaren gör.
På det åttonde fotot tycker jag att G7 gör ett bra jobb gällande detaljer, färgåtergivning och hdr/exponering. På bilderna 2, 7 och 9 är jag dock inte lika nöjd.

Jag antar att vi får nöja oss med att säga att kameran är ok för majoriteten av användarna men långt ifrån prisvinnande.

Vidvinkel

LGs fan-favoritfunktion är kvar i form av vidvinkelkameran. På den nya modellen har LG dock minskat bredden lite för att rätta till fish-eye”-effekten som tidigare rapporterats. Personligen gillar jag verkligen funktionen och blir ofta imponerad.

Som en rolig kommentar upplever jag ofta att vidvinkellinsen får de vanliga bilderna att se ut som zoom-bilder. Vidvinkelkameran har inte OIS men enligt flera källor är det mindre viktigt på en så vid vy. Du kan fånga dramatiska bilder med den andra kameran som inte annars vore möjligt så som den andra bilden på kyrkan.

Tittar vi noga på den tredje bilden kan vi se spår av det man kallar för “fish-eye”, nämligen att raka linjer ute i kanterna kan se ut att vara lite förvrängda/svängda. Här ser vi exempelvis att väggen kurvar sig mot kanterna och likaså trottoaren nedanför. Vidvingelkameran är ju dock inte beräknad för bilder på så nära håll, utan snarare landskap och större scener.

AI-läget

Normala bilder

AI-läge

Smarta kameror på smarta telefoner. På LG G7 bjuds vi på den bästa smartphone-animationen jag har sett hittills. När vi aktiverar AI-läget poppar det upp ord som föreställer vad kamerans mjukvara “tänker” när den observerar sin omgivning. Oftast upplevs det som filler-ord så som vattentorn och växthus men det är likaså en underbar detalj.
AI-läget här känns dock mindre användbart än det som exempelvis Xiaomi utvecklade på Mi Mix 2s och den är även långsammare på att identifiera scener. Ofta väljer läget även att ta bilder i det vanliga auto-läget (alltså utan förändring). När det fungerar gör det dock skillnad och precis som andra andra varianter ligger fokus ofta på ökade färger och att ljusna upp bilden. På den första bilden bjuds vi på det identifierade läget “Blomma” vilket känns korrekt, till den andra bilden valdes dock “Husdjur” vilket kanske var lite snabbt utvalt då bilden också till stor del består av landskap och himmel. Den tredje bilden är för att visa att AI-läget även fungerar med vidvinkelkameran, men också hur pass diskreta ändringar det ibland kan göra. Denna gången valde kameran läget “Stad”.

Intressant nog väljer kameran när man fotar en människa att ändra hudton osv. istället för att aktivera porträttläge. Det känns för mig mindre effektivt.

Det är också konstigt att kameran inte väljer “stad eller “arkitektur“ när man riktar den mot ett hus eller en vägg utan ofta då väljer Auto igen. det kan vara så att LG vill att du ska kunna lämna läget på utan att fundera på det och att den därför är mindre aggressiv men för mig som aktiverar och avaktiverar manuellt känns det snarare drygt när den inte lyckas identifiera något. Speciellt då det ibland tar lite tid för den att bestämma sig.

Porträttläge

Nu kommer vi till den mycket populära hat-/kärlekstrenden porträttläge. Jag gillar som sagt porträttläge men jag vet att flera inte är så förtjusta i detta. I vilket fall har alla tillverkare implementerat det idag, antingen genom hårdvara eller mjukvara och LG är inget undantag.

LG G7 tar porträttbilder utan att zooma in vilket jag tycker mycket om. Du kan också ändra styrkan på Bokeh effekten innan- och efter att bilden är tagen. Det är intressant att Apple lyckades vara fört med detta nu i September. Kanske är det så att Apple låter oss ändra Boked-styrkan medans LG endast låter oss ändra styrkan på den suddiga effekten. Jag kan ha tappat spåret.

Bilder som tas i Porträttläget är lite “hit eller miss”. Tittar vi på den första och tredje bilden (staty och hund") ser båda ut ha sitt fokus utskuret korrekt, speciellt på Cendra (vår hund). Den andra bilden är dock full av områden där bakgrunden inte lyckats skiljas från framgrunden och visar att LG ligger lite efter på dessa beräkningar. Tittar vi på mellan statyns ben, mellan armarna och på höger sida under det som ser ut som andra änden på en pil ser vi utskärningen är fel. Detta får bilden att se ut att vara amatörmässigt redigerad. Tittar vi tillbaka på första bilden ser vi också att utrymmet mellan huvudet och pålen som håller det uppe är felaktigt beskuret.

Foton i mörker/Nattläge

LG G7s nattläge kan antingen aktiveras automatiskt vid behov eller genom att man klickar på en ikon som kommer upp när det är mörkt. Funktionen möjliggörs av det som kallas “Pixel-binning” vilket innebär att pixlar sys ihop och att 16MP effektivt nu blir 4MP. Detta innebär i praktiken att kameran kan fånga mer ljus men på bekostnad av upplösning och skärpa. Jämför med vad jag har sett av P20 Pros nattläge känns detta mindre magiskt och mer som en nödlösning.

Som du kan se fångar kameran betydligt mycket mer ljus. Jag anser dock inte att bilderna vi fångar är väldigt användbara och detta läget bör utnyttjas främst vid behov.

Selfies

Selfiekameran gör ett ok jobb, varken mer eller mindre. Porträttläget gör trots det ett bra intryck och fungerar rätt bra. Färget är svagare än på den bakre kameran och känns lite begränsade. Himlen ger kameran en större utmaning och exponering drabbas ofta.

Manuellt Läge

LG har länge fått beröm för sitt manuella läge. Vissa användare påstår också att dem får bättre bilder genom att aktivera detta utan att ändra något (vilket effektivt sätter alla inställningar på auto) ger bättre resultat än det vanliga auto-läget. Personligen har jag tyvärr inte lyckats fånga samma resultat.

Som en tillbakablick på min kritik mot kameraappen tycker jag att inställningarna här är svårare att komma åt än de på ex. OnePlus eller Xiaomis utbud. Varje inställning radas upp längs telefonens långsida ock kräver då effektiv användning av båda händerna för att nås. För en telefon som annars passar så pass bra i en hand känns detta kontraproduktivt.

Video

Telefonen kan också spela in film på upp till 4K upplösning i 60 bilder per sekund (fps) och slow motion filmer med upplösningen 1080p i 240 fps. LG är fortfarande stolta ägare av ett manuellt filmläge så om du filmar mycket och gillar att fiffla med inställningar kanske detta är telefonen för dig.

Bildstabilisering upplevs bra. Konstigt nog verkar det dock inte gå att växla mellan de två kamerorna under tiden man filmar vilket känns som en missad funktionsmöjlighet.

Slutsats

Så, LG G7 ThinQ är en överlag bra telefon som kan göra det mesta. I början tyckte jag att det kändes synd att de flesta inte överväger G7 som ett alternativ och att detta antagligen kommer att gälla den kommande V40 också.

Sanningen är dock att trots en bra produkt så saknas det en spännande touch. Storleken är perfekt för mig och den ligger bra i handen. Designen och konstruktionen är överlag bra, men inte heller spännande och definitivt inte bäst. För vissa kan hörlursuttaget vara et önskat och till och med spännande tillägg men även det börjar bli en niche-funktion. Notchen är större än på OnePlus 6 eller Huawei P20 Pro men utan att fylla fler funktioner och trots att jag inte stör mig på den är det svårt att förstå varför. Flera användare ser fortfarande “den saknade skärmytan” som kränkande.

Kameran gör ett acceptabelt jobb men detta är inte den utvalda kameran som krossar alla andra. Sanningen är att den inte heller alltid är på nivå med konkurrenternas utbud. Vidvinkelkameran är en imponerande användning av dubbla kameror men jag torr inte heller att jag hade använd den såpass mycket att det känns nödvändigt. AI-läget med alla sina smarta finesser känns halvt ofärdigt, långsamt och svårt att förstå sig på jämför med andra jag har testat. Personligen föredrar jag som sagt Xiaomis implementering mer trots de bra animationerna på G7.

Skärmen är en stor bonus speciellt gällande ljusstyrka och här är LG G7 fortfarande outmanad. Man kan på riktigt läsa nyheterna i direkt solljus mitt på dagen.
Högtalarna är bra och jag gillar verkligen Boombox-funktionen. För musikuppspelning och videor när telefonen ligger ner är detta en utomordentligt bra implementering. För dig som håller telefonen i handen och tittar eller lyssnar mycket är det fortfarande inte den bästa lösningen. Detta är också varför vissa kritiserar högtalarna då många inte tycker om att ha enbart nedåtriktade högtalare. Utan Boombox-effekten är högtalarna tyvärr ganska mediokra.

När det gäller mjukvara är LG G7 för det mesta bra men det finns utan tvekan bättre alternativ på marknaden. För det mesta flyter allt på bra men telefonen sparar aggressivt på resurser och stänger Spotify mer än någon annan jag har provat. Det händer också att man upplever att det skippas några fps i animationerna, även kallar frame-drops eller lagg. Jag står fast vid min ursprungliga tanke: LG bör börja skapa sina telefoner med Android One. LG UI är snabbt nog för de flesta, men har du använt en OnePlus 6 eller OnePlus 5T så är detta en direkt nedgradering i prestanda och bekvämlighet.

Jag har därför svårt att säga att LG G7 är en smartphone som de flesta bör välja istället för andra, bättre, telefoner. Om du älskar bra ljudkvalitet och köper dyra hörlurar kan telefonen dock vara för dig och då får du en smartphone som gör det mesta på köpet.

Vad tycker du om LG G7? Kommentera gärna dina tankar/åsikter i kommentarerna nedan!